Dec 212012
 

I byn Sergines som ligger 10 mil utanför Paris, har organisationen CIEP sitt säte. CIEP grundades av Claude Raluy för ca 10 år sedan. Syftet med organisationen är att lära ut hur man spelar petanque, framförallt med fokus på kasttekniken.

Jag har själv träffat Claude ett par gånger tidigare och tycker att han har intressanta idéer, framförallt på det pedagogiska planet. Många av hans tankar bygger på hur det ska kännas eller hur spelaren ska tänka för att få en bra teknik. Tänker spelaren på ett korrekt sätt kommer tekniken så småningom. En stor del av hans tankar är hämtade från en österländska-filosofi. Begrepp som ying-yang, energi, gravitation används för att beskriva hur boule ska spelas. Själv är jag akademiker och har blivit skolad i vetenskapliga tankesätt.  Min utgångspunkt är istället biomekanik och psykologi som är baserad på idrottsforskning.  Så det finns en viss dissonans mellan våra synsätt. Deras metod är i mångt och mycket svår att mäta. Däremot är det intressanta tankar, för att det är en sak att ha en klar ide om hur kasttekniken ska utföras, en annan hur den pedagogiskt ska förmedlas. Min förhoppning är vi ska kunna lära vandra.

IMG_0754

Lördag 10 november var det samling och genomgång av dagen, de presenterade även tankarna kring sin metod.  För att beskriva hörnpelarna i metoden använder de akronymen PIED, vilket även betyder fot på Franska. P står för att allting startar med foten, genom att stå rätt leder till att mycket av rörelsen och känslan kommer automatiskt. I står för att ha en omedveten och automatiserad rörelse. R står för rymd, dimensioner, du själv, klotet riktning samt luftfärden och till sist D för dynamik, att det krävs en anpassning av allt, till allt. Spelet, motståndare, väder mm påverkar hur du spelar. Efter teoripasset jobbade vi framförallt med fötternas position.  Är de parallella och kastarmens fot riktas i kastriktningen, gör det att spelaren får en bättre balans. Spelaren kommer även att kunna korrigerar balansen på ett naturligt sätt om den skulle svikta, hävdar Claude. Om fötterna är förskjutna, uppstår även en obalans som leder till en spänning i kroppen. Till viss del håller jag med, högerfoten ska vara riktad mot målet.  Och för extremt förskjuta fötter är inte bra, personligen tror jag inte heller att helt parallella fötter är bra.

Den franska kulturen är också ett intressant inslag när man är här. Till exempel luncherna börjar ungefär 12:30 med en aperitif bestående av juice och snacks. Sedan sätter man sig till bords och får då först en varm förrätt, sedan en huvudrätt tex coq-au-vine, därefter får man franska ostar. Måltiden avslutas 2:30 timmar senare med en dessert.  Utbildningsdagen avslutas sedan kl 19:00.  Att de vill ha så lång lunch är för att ge tid för reflexion och diskussion. En av diskussionerna handlade om alkohol i samband utövande av boule. Precis som i Sverige är det inte tillåtet. Dock är det så att i Frankrike är det vanligt att tävlingarna har en lunchpaus. Domaren blåser i en pipa kl 12:00 och då avbryts alla matcher. Det kan stå typ 8-10, sedan tar spelarna sin lunch. Då är det givetvis så att spelarna får ta en aperitif  och vin till maten, men som jag sa tidigare alkohol i samband med tävling är inte tillåten.  Efter lunchen återupptas den avbrutna matchen igen. Det känns för mig främmande när jag själv inte dricker alkohol.

Övningarna bygger på att få en balans i rörelserna och allt ska dessutom vara avslappnat. En övning bygger på att en stolpe ställs mellan mål och spelare, på det sättet skapas en imaginär linje som ger spelaren en känsla av koppling med klotet.  De använder även en balansbräda.  Den är enkelt utformad genom att en två tum två regel läggs under en skiva som är stor som en ring.  När spelaren står på den samtidigt som de kastar klotet, förstärker den en eventuell obalans.  Det tycker jag är en bra övning och använder den själv emellanåt.  En tanke som de har är att spelaren är en dimension, bågen, nedslagsplatsen och avståndet till lillen är andra dimensioner. För att träna detta fick spelarna under match, lägga ut en bit av en musmatta (stor som en femkrona) på banan. Den används för att markera en tänkt nedslagplats, sedan är det spelarens uppgift att träffa den, i alla fall komma i närheten av den.

De gick även runt och korrigerade kasttekniken.  Som jag beskrivit tidigare ville de ha balans i rörelsen, tex säger de vänsterarm ska hållas ut från kroppen för en högerkastare. Detta för att vid släppet är högerarmen ut från kroppen. På så sätt gör armarna “samma” sak. De säger även att fördelen är att spelare får en bättre balans.

När klotet lämnar handen är handflatan uppåt.  För att få till en balans i rörelsen bör handen vara i samma position när rörelsen startar. Börja rörelsen med handen framför kroppen genom att böja bak handleden, slut handleden, pendla bakåt med armen och sedan framåt som vanligt.  Att börja rörelsen med handflatan uppåt eller med böjd arm skapar en obalans.

Att lära sig hur kasttekniken ska utföras är inte lätt. Den ena säger si och den andra säger så. Ofta är dessa tankar baserade på tyckande utan någon linje. Givetvis vill de som ger råden väl, men i bland är det en björntjänst. Hur ska man jobba då? Som alltid när man jobbar med teknikdetaljer känns det ovant, speciellt i början. Det kan då vara svårt att skilja rätt från fel. Det man behöver jobba med då är en speciell metod som är genomtänkt. Finns det en rödtråd som känns rätt, är det kanske din väg. Det är dock inte säkert att en metod som fungerar för en person fungerar för en annan.  Spelaren behöver hitta det som passar honom, CIEPs filosofi kan vara en väg.

 Posted by at 10:34 am

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)